Är det sant att det nästan snart gått ett år. Ett år sedan du okända knyte kröp ihop på mitt bröst för första gången. Gav dig till känna och vann mitt hjärta för evigt? Så liten, söt och perfekt kom du till världen. Jag vet att det var det första jag frågade din pappa ”Är han perfekt?”. Redan från början var du så nöjd med att bara vara, att hänga med, upptäcka världen och lära känna oss – din familj. En typisk lillebror, charmtroll och viljestark. Ett år! Du luktar fortfarande bebis och det är verkligen den godaste doften som finns. Kan jag få spara lite doft i en burk och för alltid alltid bära med mig? Lilla knyte, för alltid är du min och de minnen vi skapar tillsammans blir våra för livet. Och framförallt vill jag minnas vardagen, saker du gjorde, sa och var. Minnas de där stunderna hjärtat ville sprängas av kärlek och din pappa och jag bara delade en blick och ett leende över något du gjorde eller sa.
Som tur är finns det sätt att bättra på minnet som hur gärna man än vill får svårt att få plats med allt. Jag är så glad att jag fyllt i en bok om din storebror och ännu gladare att jag fått chansen att göra det igen, fylla en bok med dig. Framförallt ska jag noga fylla i sidorna om ”sån är jag” som duktiga Terese Öman lagt med i ”Bästa boken om mig”. De sidorna tillsammans med några andra gör att denna bok sticker ut från mängden av andra i genren. Och gör valet självklart. Jag måste sätta fart, för ännu är sidorna ganska tomma och minnena många. Och dig lilla bebis vill jag minnas så mycket så mycket så mycket jag kan, precis hur du var, vad du gjorde och sa, hur dina fjuniga lockar på huvudet kändes, din doft och dina egenheter. För alltid ska jag minnas att jag var med, den där första gången lördagen den 3 maj när du ställde dig upp och gick alldeles själv, för allra första gången. Bästa bästa bebis.
/Jenny – gästbloggare & tvåbarnsmamma
Fill & Tell blogg 