– Mamma, när man är kär då känns det som man har fjärilar i magen. Uttalandet är lika spontant som sant och jag vänder mig till femåringen som nöjt ser på mig där han sitter i köket. Han ser så finurlig ut och jag förstår att det nog finns något som vill berättas bakom det som redan sagts. – Visst då, mamma? – Eh, ja absolut. Tror jag. Det är väl inte direkt så att jag går omkring med fjärilar varje dag och jag är tvungen att tänka efter, hur känns det egentligen. – Men jo, visst är det så. – Varför är du kär i pappa? Han frågar så uppriktigt, som att han verkligen har undrat över detta en längre tid. Ja, varför är jag kär i din pappa. Kärleken känns lika självklar som allt annat i mitt liv och det var länge sedan jag verkligen funderade på frågan, om jag någonsin gjort det. Av miljoner skäl. Vad säger man? – Jag är kär i din pappa för att han gav mig dig så klart, säger jag. – Jag är också kär i pappa. Jo tack, det vet jag. Själv får jag ofta bana väg för att få någon som helst uppmärksamhet hemma, killarna är båda riktiga pappagrisar.
– Har du fjärilar i din mage då, frågar jag. En liten en, kanske här eller här eller här. Jag kittlar min älskade gounge i magen och han tjuter av skratt. –Jaaaa, skrattar han. För jag är också kär, i XX. Sötaste killen, tänker jag. Vet man vad kärlek är redan när man är fem? På sitt eget vis i alla fall. På kvällen är det min tur att natta och som vanligt väljs böckerna ut med omsorg. Mojje och Låba är lika självklara som kärleken till pappa och vi börjar läsa. Och nu förstår jag var allt kommer ifrån.
I Mojje träffar Mysan läser vi nämligen om fjärilar i magen, handsvett, pruttar som måste komma ut och hur kärlek är när man är fem, eller sju och det inte finns några hinder, måsten eller rätt & fel. Allting bara är. Kärlek, egentligen så himla okomplicerat. Den bara är där, vare sig det är till sin man eller sina barn. Om man bara tillåter sig själv att vara lika rak och okomplicerad som när man är fem och kär för allra första gången.
/ Jenny – gästbloggare & tvåbarnsmamma