De svåra frågorna, och enkla svaren.

Ibland är det svårt att vara förälder. Oftast är det fantastiskt, och jobbigt, och krävande, och roligt, och alldeles alldeles underbart. Men ibland är det bara svårt, som när man får frågor från sin 5-åring som man inte kan svara på. Inte sådana frågor som ”Hur högt är Eiffeltornet?”, ”Var bor Hulken?”, ”Varför kan fiskar inte blunda?”, nej inte sådana frågor. Sådana är ju lätta att svara på, det går ju att googla på det mesta nuförtiden och tack och lov för smartphones eftersom en 5-åring ofta inte har så mycket tålamod utan vill ha svar direkt, oavsett om det man befinner sig på ICA, i sittliften, i bilen eller hemma. Nej, jag tänker på sådana där frågor där det inte finns några svar som är kompletta och sådan frågor som man själv har svårt att förstå sig på. Som t.ex. ”Varför inte alla är kompisar?” eller ”Varför bråkar vissa barn?”.  Sådana gånger är det svårt att vara förälder.

Men då blir man så tacksam när man hittar en bok där ämnet behandlas utan att ”bli ett ämne”. I boken Mojje och Karate-Conny läser vi en kväll om hur Mojjes skoldag förvandlas till en mardröm när han råkar spilla mjölk på skolans ”värsting”, Karate-Conny. Mojje försöker bland annat gömma sig på toaletterna för att undgå att möta Karate-Conny på rasten, med risken att bli slagen. Ingen är vän med Karate-Conny för alla är livrädda att få stryk, han kan ju karate. Men Mojje är smart och hittar vägen till Connys hjärta och efter ett tag säger 5-åringen, ”Men mamma, karate-Conny är ju precis som X. Kanske X också bara vill vara kompis”. Ja, älskade barn, så är det nog. Ibland är det precis just så, att den bråkigaste och stökigaste i klassen/gruppen egentligen bara vill vara med. Kloka ord från en 5-åring, en klok och alldeles underbar bok, och kloka ord att ta med sig själv. Ibland kanske det helt enkelt är så enkelt, att någon helt enkelt bråkar för att få uppmärksamhet och bara vilja vara med.

Ibland är det enkelt att vara förälder, särskilt när någon annan redan tänkt ut svaren på de svåra frågorna.

/ Jenny – gästbloggare & tvåbarnsmamma