De svåra frågorna, och enkla svaren.

Ibland är det svårt att vara förälder. Oftast är det fantastiskt, och jobbigt, och krävande, och roligt, och alldeles alldeles underbart. Men ibland är det bara svårt, som när man får frågor från sin 5-åring som man inte kan svara på. Inte sådana frågor som ”Hur högt är Eiffeltornet?”, ”Var bor Hulken?”, ”Varför kan fiskar inte blunda?”, nej inte sådana frågor. Sådana är ju lätta att svara på, det går ju att googla på det mesta nuförtiden och tack och lov för smartphones eftersom en 5-åring ofta inte har så mycket tålamod utan vill ha svar direkt, oavsett om det man befinner sig på ICA, i sittliften, i bilen eller hemma. Nej, jag tänker på sådana där frågor där det inte finns några svar som är kompletta och sådan frågor som man själv har svårt att förstå sig på. Som t.ex. ”Varför inte alla är kompisar?” eller ”Varför bråkar vissa barn?”.  Sådana gånger är det svårt att vara förälder.

Men då blir man så tacksam när man hittar en bok där ämnet behandlas utan att ”bli ett ämne”. I boken Mojje och Karate-Conny läser vi en kväll om hur Mojjes skoldag förvandlas till en mardröm när han råkar spilla mjölk på skolans ”värsting”, Karate-Conny. Mojje försöker bland annat gömma sig på toaletterna för att undgå att möta Karate-Conny på rasten, med risken att bli slagen. Ingen är vän med Karate-Conny för alla är livrädda att få stryk, han kan ju karate. Men Mojje är smart och hittar vägen till Connys hjärta och efter ett tag säger 5-åringen, ”Men mamma, karate-Conny är ju precis som X. Kanske X också bara vill vara kompis”. Ja, älskade barn, så är det nog. Ibland är det precis just så, att den bråkigaste och stökigaste i klassen/gruppen egentligen bara vill vara med. Kloka ord från en 5-åring, en klok och alldeles underbar bok, och kloka ord att ta med sig själv. Ibland kanske det helt enkelt är så enkelt, att någon helt enkelt bråkar för att få uppmärksamhet och bara vilja vara med.

Ibland är det enkelt att vara förälder, särskilt när någon annan redan tänkt ut svaren på de svåra frågorna.

/ Jenny – gästbloggare & tvåbarnsmamma

Minnen för livet

Den 14:e mars har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Dagen som började precis som så många dagar innan med jobb, hektiskt som alltid, och sent hem slutade minst sagt oväntat.

Jag minns det så väl, hur jag kommer gatan ner pratandes i telefon med en kille jag höll på att rekrytera till mitt team när jag ser marschaller utanför vårt hus. – Que? Avslutar samtalet ganska snabbt och går igenom kalendern i huvudet, vems födelsedag har jag glömt? Kan inte alls komma på vad vi firade men när jag klev innanför dörren därhemma förstod jag i alla fall att någonting särskilt var på gång. Jag fick ett par antika champagneglas av mina vänner när jag fyllde 25 (tror jag?!) och dessa hade kommit ur ur skåpet, fyllda såklart av härliga bubblor. Vår äldsta son var sådär sprallig som barn gärna blir när det är något särskilt som händer, typ julafton.

Det tog ett bra tag och halva flaskan bubbel hann väl gå åt men sedan kom i alla fall den där underbara frågan som jag väntat på, frågan om jag ville vara hans för evigt. Självklart svarade jag ja och ur 3-åringens jeansficka fiskas en fin liten ring fram. Lycka! Jag vet inte vem som var gladast den kvällen, en helt vanlig sketen onsdag, men glädjen i vår sons ögon tog man i alla fall inte miste på. Han förstog att han hade fått vara med om något väldigt speciellt.

Och än så länge kommer jag ihåg, precis hur det kändes, vad han sa och hur allt gick till men frågan är om man kommer ihåg för alltid? Så på vår tvååriga förlovningsdag började vi med något vi kanske skulle ha börjat med då. Att skriva ner våra minnen i Fill & Tells superfina bok ”Vi och vårt bröllop”. För det fina med den här boken är att den berättar hela historien, från första dejten (bowling) till brudvals (“Inatt inatt”) och bröllopstårta (mousse-mums). Jag förstår inte hur jag kunde missa att den här boken fanns när vi gifte oss ett halvår efter vår förlovningsdag, men det gör inget. Det är minst lika roligt att minnas och skriva i efterhand. Så nu blir den ifylld allt eftersom, fler avslöjande detaljer och såklart grymma tips för en lyckad bröllopsdag utlovas framöver. Har du en vän som ska gifta sig i år – “Vi och vårt bröllop” blir garanterat en mycket uppskattad present.

/ Jenny – gästbloggare & tvåbarnsmamma

Jakten på de perfekta produkterna.

Gissningsvis är det fler som mig själv som läser den här bloggen. Mamma-mitt i karriären-kräsen-med för lite tid för dåliga produkter. Spot on! När jag själv blev mamma första gången för ungefär 5 år sedan förundrades jag över hur många olika sorter av alla oändligt många barnprylar det fanns. Och tyvärr hur dålig funktion, passform, kvalité etc. det var på många saker. Bestämde mig snabbt för att bara köpa de perfekta produkterna, oavsett om det var strumpor, matningsskedar eller något annat. Då, delade jag flitigt med mig av mina fynd i mammagruppen, och alla tjatade om att jag borde dela de med fler. – Börja blogga, sa de. Det gjorde jag inte men jakten på de perfekta (barn)prylarna har liksom hängt kvar.

Och nu har Katrine på Fill & Tell gett ok på att gärna får dela med mig lite här. Så nu kör vi, mellan boktipsen kommer också tips på annat man kan köpa, eller fixa, eller kanske baka? Vi får väl se! Lägger kanske lite väl mycket tid på att hitta de där ultimata produkterna men när man väl har köpt och testat blir man så glad att man la ner tiden för att de just förenklar vardagen.

Så, sist var det hakklappar som stod på agendan. När bebisen (10 månader) där hemma inte ville ha på sig de gamla vanliga när han skulle äta. Hårda och klumpiga, jag förstår honom. Men vad skulle man ha istället? Jag tänkte mjuk och smidig, men ändå med bra uppsamlingsficka. Och en dag var den bara där, på ett lunchhak i Farsta sprang jag på den ultimata produkten. Haklappen från Make my day, ett australienskt företag som verkligen satsat på att producera produkter som just gör min dag. Den mjuka haklappen i silikon är smidig, fångar upp matspill, kan maskindiskas och är uppenbarligen skön att ha på sig. Att haklappen är gullig som tusan gör ju ingenting alls. Resultatet, glad bebis och ännu en produkt som förenklar vardagen. Hurra!

/Jenny – gästbloggare & tvåbarnsmamma